Tack till läsarna av Västerhavsbloggen – följ istället nyhetsflödet på http://maritimaklustret.se/

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inför Swedish Maritime Day 20 april: Havets verksamheter påverkar varandra

Havet och havsresurserna som skapar värde för människorna är idén bakom den maritima politiken som den sett ut sedan den pekades ut som ett eget politikområde inom EU för snart tio år sedan. Det är ett synsätt som bryter med sektorspolitiken som betraktat havet ur ett avgränsat branschperspektiv. Det breda maritima perspektivet tvingar besluten att ta hänsyn till helheten. Havsmiljöfrågorna är en del av den maritima politiken, liksom forskningsfrågorna, sjöfarten och fisket m.fl branscher.

Genom samverkan och kommunikation mellan olika maritima områden växer en helhetssyn fram som saknades för en generation sedan men som kanske är helt självklar om ytterligare en generation.

I mitt arbete i Västra Götaland är det kustens utvecklingsmöjligheter som är målet för insatserna. Kusten är typiskt nog präglat av det maritima perspektivet. Där finns alla de maritima näringarna samlade; sjöfart som håller skärgården levane, hamnar för farrtyg och båtar, fiske för industrin och den lokala marknaden, marin teknik som en förutsättning för drift och underhåll men också som en bransch i sig som gör de maritima näringarna mer effektiva, turismen med skärgården och havet som en stark attraktion. I kustkommunerna är forskning en förutsättning för att förstå livet under ytan och miljöåtgärderna nödvändiga för att havsmiljön skall vara i balans.

Jag är medveten om att jag beskriver en idealbild. Utrymmet för att ha ett helhetsperspektiv är begränsad. Kustkommunerna har sina kärnverksamheter och medborgarna kräver, helt naturligt, att de skall fungera. Branschföreträdarna har sina dagsaktuella frågor som kräver en lösning på kort sikt. Miljösektorn är överlastad med detaljregleringar som skall följas upp och efterlevas, och dialogen med näringslivet, som skall följa regleringarna, kommer i andra hand.

Men samtidigt förstår vi att verksamheterna i havet hänger samman och påverkar varandra. Ibland är det uppenbart, och ibland inser man det på ett dramatiskt sätt, till exempel när sälarna i Blekinge förstör förutsättningarna för kustfisket genom riva sönder garn eller när forskare kan visa hur fartygsbuller stör signalerna mellan marina däggdjur som lever vid Vancouver Island. Livet och verksamheterna i havet hänger ihop och i framtiden måste vi ta större hänsyn till det.

20 april arrangerar vi Swedish Maritime Day (SMD) för tredje gången. Syftet är bl.a. att öka förståelsen för att det krävs en närings- och innovationspolitik som utvecklar de maritima näringar som är en motor för en levande kust- och skärgårdsbygd. Syftet är också att företrädare för olika delar av den maritima sektorn skall samverka och ta vara på utvecklingsmöjligheter.

Så här skriver chefen för Sjöfartsforum, Anna Hammargren, som är en av arrangörerna bakom SMD: ”Swedish Maritime Day är en dag som ska manifestera den maritima näringen. Vi måste öka kunskapen om varandras verksamhet och lära känna varandra bättre. Det finns betydligt fler affärsmöjligheter mellan klusterdelarna än vad många kanske tror.”

Jag hoppas att vi ses på Svenska Mässan 20 april!

Publicerat i havsmiljö, maritim strategi | Märkt | Lämna en kommentar

Hur mår havet?

En sommar som denna kommer tiotusentals människor ut på havet. Det är då havsmiljöproblemen blir konkreta för många. Allt man läst om i tidningen eller sett reportage om kan man nu se med blotta ögat. Men det är svårt att tolka det man ser. De flesta av oss saknar kunskap Hur är det med utsläppen från småbåtarna? Varifrån kommer skräpet på stränderna? Finns det någon fisk? Hur påverkar alla dessa kanadagäss och skarvar miljön?

Själv funderar jag på sjögräset när jag är ute på mina paddelturer. Jag tittar efter den robusta tången och efter ålgräs. Jag paddlar mycket i Billdals skärgård, ca 20-30 öar och skär söder om Amundön och norr om Kullavik. Hela detta havsområde är en stor ålgräsäng, ett uppväxtområde för småfisk. Men jag ser mycket ludd, många ettåriga alger som växer på de fleråriga tångarterna och på ålgräset. De försämrar siktdjupet, lossnar och tussarna samlas i mattor i vikarna.

Till och med i västerläge, på skären längst ut med utsikt mot Vrångö och Kungsö, kan man hitta anhopningar av tussar. Grön- och rödslicket, som det där luddet ofta kallas, är ett symptom på övergödning. Det består av opportuna arter som snabbt kan tillgodogöra sig näringsöverkottet. Så all den där ludden jag ser i södra skärgården kan vara ett dåligt tecken.

VAD ÄR NATURLIGT OCH VAD HAR MÄNNISKAN ORSAKAT?
Men samtidigt vet jag inte vad som är de naturliga betingelserna för området. Det kanske alltid har varit mycket påväxt av ettåriga alger på ålgräset? Som lekman är det omöjligt att bedöma om det är naturligt, om det är ett symptom på att man fortfarande släpper ut alldeles för mycket gödningsämnen eller om människan påverkat på annat sätt.

Det borde finnas lättillgänglig information om miljötillståndet för den som vill veta mer. Med hemsidor, internet och möjligheter att lagra och distribuera rapporter på ett enkelt sätt kan det inte vara så svårt att få ett svar på frågan om hur vår miljö egentligen mår.

Jag letar på hemsidorna. I första hand är det Länsstyrelsen som har uppdraget att följa den regionala miljöutvecklingen. Det finns en ”Informationscentral för Västerhavet” men där finns ingen lokal information. Rent allmänt konstaterar Länsstyrelsen dock att det fortfarande finns övergödning i Bohuskustens inre skärgård: ”I många havsvikar märks att lokala utsläpp resulterar i övergödningseffekter exempelvis genom ökad utbredning av snabbväxande makroalger”, står det i uppföljningsrapporten om miljömålen. Men det ger inte mycket vägledning för den som vill veta mer om situationen i vikarna i närområdet.

Jag söker på Göteborgs kommun, miljöförvaltningen. Där arbetar man med ”tillståndet i miljön”, står det. Jag hittar en rapport, ”Ålgräs och bottenfauna – tre undersökningar i Göteborg 2009”, R 2010:4. I en av de tre undersökningarna har man faktiskt studerat just det område i Billdals skärgård – Småholmarna – där jag själv gjort mina amatörmässiga observationer. Det hävdas att situationen just där bättre än på 1990-talet, men i området söder om Amundön – några hundra meter norr om Småholmarna – är situationen allvarlig med mycket lösdrivande snabbväxande alger.

Stora variationer på små ytor med andra ord. Ärligt talat känns det lite skakigt att dra slutsatser om tillståndet i havsmiljön i de grunda havsvikarna på enstaka observationer med många år emellan.

FORSKARNA INTE ÖVERENS
Det visar sig dessutom att forskarna som gjort de tre undersökningarna inte är överens om slutsatserna, (se förordet till rapporten).

Den ena forskargruppen förklarar den utarmade miljön med övergödning:
”Dock är lösdrivande fintrådiga alger fortfarande ett problem i många områden. Algerna täcker över och tynger ner ålgräset som skuggas ut och kvävs. I fall med riktigt kraftiga algmattor kan även väldigt låga syrehalter uppstå under algerna vilket tar död på det liv som inte kan fly från platsen. Problemet med lösdrivande fintrådiga alger beror på den fortsatt höga tillförseln av näringsämnen till havet från land. De höga halterna av näringsämnen utnyttjas av de fintrådiga algerna som är mer effektiva på att ta upp näringen ur vattnet än andra, mer långsamt växande primärproducenter (Engelsen, A., 2008). Detta gör att algerna kan tillväxa i en högre takt än normalt och bildar då massförekomster, eller ”algmattor”.” (sid 80, Miljöförvaltningen, R 2010:4)

Gruppen bakom den andra rapporten anser tvärtom att övergödning inte kan vara orsaken eftersom problemen finns även i vikar med god vattenkvalitet. Där är förklaringen istället överfisket:

”Den utarmade faunan, som faktiskt bottnar i ytterskärgården nu uppvisar, måste vara orsakad av helt andra faktorer än överskott av närsalter. Det man ser är snarare ett kustekosystem i kraftig obalans genom att flera viktiga trofinivåer i näringsväven antingen är utslagna eller tillfälligt överdimensionerade. Ett långtgående och övereffektivt fiske är sannolikt den primära orsaken till att bottnarna ser ut som de gör för närvarande.” (sid 42, Miljöförvaltningen, R 2010:4).

För den intresserade lekmannen som söker information om tillståndet i sin lokala miljö är det frustrerande att man inte kan få en förklaring till varför miljön ser ut som den gör. Den ena forskargruppen anser att förklaringen är att man släpper ut för mycket näringsämnen, den andra att den utarmade faunan beror på överfiske.

Beställaren av rapporterna, Miljöförvaltningen i Göeborgs stad, borde ställa krav på att konsulterna levererar ett entydigt budskap som kan ligga till grund för åtgärder. I alla fall bör man inte överlämna en motsägelsefull slurapport till läsaren som inte kan bedöma vad som är rätt och fel.

KUNSKAP ÄR BASEN
Det kan förstås vara så att forskningen inte kan komma fram till resultat som är otvetydigt och som alla experter är överens om. Utsläpp eller överfiske? Vad är det som orsakar våra problem?

Målet måste vara samlad förklaring till vad som sker i havet som forskarna sluter upp bakom. Den kan vara nog så komplex och man kan vara överens om att kunskapen är otillräcklig. Det kan finnas många enskilda faktorer, faktiskt både överfiske och övergödning, som förklarar tillståndet. Det kan också vara så att det saknas mätdata och att undersökningsverksamheten måste utvidgas och kvalitetssäkras. Men trots bristerna måste målet vara att forskningen kommer överens om samband, orsaksförhållanden och olösta frågeställningar som hela det relevanta vetenskapssamhället sluter upp bakom. Här tycker jag Havsmiljöinstitutet, med sitt uppdrag att ”bedöma havets tillstånd”, har en viktig uppgift.

Det behövs pålitlig kunskap för att man skall engagera sig för miljön och göra rätt saker. Kunskap är en förutsättning för att förbättra miljön. Om man själv vill göra insatser eller om man vill få politikerna att förbättra närmiljön, måste man veta att man gör rätt saker. Politikerna själva måste kunna få tag på enkel och lättfattlig information om miljötillståndet i sina kustkommuner.

Om våra kustkommuner inte kan leverera enkel och begriplig information – och det är inte bara Göteborg som brister på det området – till boende och besökare, så lämnar man dem som vill veta mera i sticket.

BEHÖVS BÄTTRE LOKAL INFORMATION OM HAVSMILJÖN
Jag skulle vilja se en årlig rapport om tillståndet i havsmiljön. Den skall baseras på mätdata från Bohusläns vattenvårdsförbund och kompletteras med lokala undersökningar från respektive kommun. Med utgångspunkt från denna faktasammanställning kan experterna på länsstyrelsen göra synteser och dra slutsatser. Havsmiljöinstitutet kan bidra till att alla uppgifter, från den lokala viken till hela kusträckor, samlas på ett ställe. Institutet kan även tillhandahålla vetenskaplig metodik och analysredskap för att hålla jämn kvalitet över landet och över tiden.

Vi kan begära att fackmännen och -kvinnorna är eniga i sina naturvetenskapliga rapporter om tillståndet i havsmiljön. Tillhandahållandet av en kunskapsbas är en kärnverksamhet inom lokala, regionala och nationella miljöförvaltningar.

Publicerat i övergödning, Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Maritim strategi, vad är det för något?

Regeringen arbetar med att ta fram en maritim strategi. Planen är att man skall vara klar före årets slut, då skall det finnas en strategi som består av mål och åtgärder. Under april och maj har man möten med företag, organisationer och andra som är verksamma i den maritima sektorn. Långsamt växer bilden fram av vad det är man vill åstadkomma.

Under april deltog jag i flera diskussioner om den kommande strategin. Min slutsats är att Näringsdepartementet har en pedagogisk utmaning när man skall förklara vad den maritima strategin är för något. Inom sjöfartsbranschen finns en benägenhet att leda in diskussionen om maritima näringar på sjöfarten, att reducera hela den maritima sektorn till sjöfarten. Även om regeringens företrädare försöker att fokusera på maritima näringar i stort finns det ett mönster som hela tiden återkommer; att diskutera sjöfartspolitik istället för politik och åtgärder inom maritima näringar.

När regeringen vill diskutera maritim strategi vill näringsföreträdare för sjöfarten diskutera sjöfartsfrågor. Visst, det finns goda skäl att diskutera sjöfartsfrågor som tonnageskatt och öppet register. Men det finns även goda skäl att diskutera maritima näringar i stort – utan att reducera dessa till endast sjöfart.

Maritim strategi – mer än bara sjöfart
Självklart är sjöfarten en helt central del av de maritima näringarna. Man kan göra kopplingar mellan sjöfart och fiske, sjöfart och marin besöksnäring, sjöfart och marin teknik, sjöfart och skärgårdsutveckling. Utan sjöfarten står de maritima näringarna bokstavligen stilla. Dessutom är sjöfarten i sig en stor maritim näring i Sverige, med påtagliga behov av en effektiv politik för att t ex utjämna konkurrensvillkoren. Men utöver sjöfartsfrågorna finns ett stort behov av att diskutera de andra maritima näringarna – de näringarna som idag saknar synlighet och näringspolitiska företrädare.

Näringspolitik bygger i hög grad på tradition. Etablerade verksamheter som byggt upp en infrastruktur av intresseorganisationer har ett försprång i förhållande till nya eller mindre etablerade verksamheter. Dessa saknar företrädare som värnar deras intressen i sina kontakter med regeringskansliet, riksdagen och EU. Ändå är alla överens om att förnyelse är nödvändigt för utveckling och innovation.

Maritima näringar kan lösa globala utmaningar
När det gäller de maritima näringarna så finns det åtminstone två områden där helt nya verksamheter kan bidra med lösningar på övergripande samhällsproblem. Vi vet idag att en växande global befolkning inte kan försörjas genom bestånden av vildfisk som i stor utsträckning redan är överfiskade. För att klara försörjningen av tillkommande generationer behövs ett effektivt och hållbart vattenbruk. Vattenbruk är en av dessa nya maritima näringar som har en given plats i den maritima strategin.

Den andra nya maritima näringen är förnybar marin energi. Alla vet att de fossila råvarorna och energikällorna måste fasas ut, om inte genast så inom kort. Det handlar både om hushållning med ändliga naturresurser och om att ökningen av CO2 halten i atmosfären måste plana ut. Men förnybar energi på land – antingen det sker genom vindkraft eller odling av biobränslen – tar dyrbara landområden i anspråk. Där kan havet erbjuda outnyttjade ytor, för vindkraft på kort sikt och för vågkraft och algbiomassa på lite längre sikt.

Det finns fler exempel, t ex från marin bioteknik, på hur maritima verksamheter som idag är ganska små och perifera i förhållande till sjöfartssektorn i framtiden kan visa sig innehålla lösningar på globala utmaningar.

Därför är regeringens initiativ att lyfta de okända maritima näringarna och göra dem synliga viktigt. Nya branscher och industrier behöver politisk uppmärksamhet och även offentliga resurser för att komma ur startblocken. Det kan handla om FoU-resurser eller om att anpassa byråkratiska regler som står i vägen för utbyggnad.

Om regeringen försöker förstå de maritima näringarna och ser de hinder som står i vägen för dem kan Sverige bidra till de lösningar som kan lösa globala problem. Då har man bidragit till en branschutveckling som i dagsläget har svårt att göra sin röst hörd på den maritima arenan.

 

Publicerat i forskning och utveckling, havsbaserad vindkraft, maritim strategi, Västra Götalandsregionen, växthuseffekten | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Swedish Maritime Day på Svenska Mässan 8 april

De finaste sommardagarna 2012 inföll redan 21-22 maj, strålande sol, svaga fläktande vindar, varmt i luften. Resten av sommaren regnade och blåste det. Just dessa dagar anordnades European Maritime Day (EMD) i Göteborg. Över 1300 personer kom från hela Europa. Temat var tillväxt i de maritima näringarna. Jobb, kompetensutveckling och konkurrenskraft.

Erfarenheten av EMD 2012 gav oss råg i ryggen. Från olika håll kom initiativen att vi skulle göra en svensk maritim dag. Oberoende av varandra föreslog Anders Svedberg, som arbetat med Kustkonferensen på Båtmässan, och Bo Hägg från Underhållsföretagen och Stora Marindagen, att de maritima branscherna – från havsmiljö till sjöfart – skulle slå ihop sina påsar och göra en gemensam maritim dag. Så föddes Swedish Maritime Day.

8 april genomförs Swedish Maritime Day (SMD) för andra gången. Ett viktigt tema är Sveriges maritima strategi som regeringen håller på att ta fram. Danmark har sin maritima strategi som skall göra Danmark till Europas ledande sjöfartsnation. Med ”Stö Kurs 2020” har Norge satt målet att ”vara världsledande på maritim kompetens och maritim forskning och innovation”. I dagarna tog Finland sin maritima strategi som löper mellan 2014 och 2022. Utanför Norden finns fler exempel.

Redan 2008 antog Västra Götaland sin maritima strategi. Ett önskemål i den var att Sverige skulle ha ett mer strategiskt tänk kring sina maritima näringar. Inspirationen kom från EU som 2007 tagit fram en ”integrerad maritim politik”. Ytterst handlar det om vilka maritima resurser som finns i Sverige – mänskliga, i företagen och naturresursmässigt. Hur skall dessa resurser brukas långsiktigt för att skapa ”jobb, välstånd och livskvalitet”, som regeringen beskriver målen för den nationella strategin.

Jag tycker det är bra att det nu kommer en strategi för de maritima näringarna även i Sverige. Jag vet inte om den kommer att nå upp till de visionära mål som man satt i de andra nordiska länderna. Men det viktigaste är att man går från strategi till uppdrag till ansvariga myndigheter att vidta åtgärder som underlättar för de maritima näringarna. Om vi om några år kan se resultat i form av nya jobb i ”kust- och havsektorn” har strategin lyckats.

En annan höjdpunkt på konferensen är Isabella Lövin, EU-parlamentariker för MP. Lövin skall placera de maritima utvecklingsfrågorna i ett europeiskt sammanhang. I Sydeuropa driver man t ex de maritima frågorna hårt och från regeringen i Grekland och Frankrike vill man lyfta ”blue growth” på högsta politiska nivå.

Isabella Lövin är en EU-parlamentariker som gjort skillnad genom att kraftfullt och effektivt driva på de stora förändringar i EU:s fiskeripolitik som trädde ikraft i år. Så här beskrevs hon i Dagens Nyheter 2014-03-26: ”Genom sin envetna strategi är Isabella Lövin på god väg att lägga om hela EU:s fiskeripolitik. Det är sannerligen inte ett dåligt facit i ett politiskt spretigt parlament med 751 ledamöter från 28 länder”.

Men risken med att bara plocka fram en enda talare och fråga som kommer att lyftas är att alla andra programpunkter på SMD 8 april hamnar i skymundan. Det finns sex parallella sessioner, rubrikerna går från ”Marinteknik i utveckling” till ”Havsförvaltning till nytta för alla”.

Enligt Handelskammarens uppmärksammade rapport ”Tron på Göteborg” som kom i förra veckan förknippar utomstående Göteborg i första hand med Liseberg men i andra hand med ”fisk” och ”hav”. Genom Swedish Maritime Day förvaltar vi den maritima traditionen och tar den in i framtiden.

Publicerat i European maritime day, Swedish Maritime Day, Västra Götalandsregionen | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Äta skaldjur med gott samvete?

I de senaste veckornas debatt om det svenska räkfisket finns flera intressanta aspekter. Som det faktum att det finns en grupp räkfiskare i Bohuslän som varit drivande i försöken att få fram selektiva redskap som radikalt minskar fångsten av icke önskvärd småräka. Genom WWFs rödlistning och minskad efterfrågan på svensk räka drabbas de nu av en åtgärd som egentligen är riktad mot de fiskare som använder konventionella trålar.

Det selektiva räkfisket pågår i Kosterhavet där det på grund av nationalparken finns särskilt tuffa regler för yrkesfiske. Upp till tjugo räkfiskare har fiskat i Kosterhavet. En av båtarna som fiskar i nationalparken har till och med varit KRAV-märkt.

Det är dock en mindre del av räkfiskarna som fiskat med selektiv räktrål i Kosterhavet (totalt finns det ca 60 räktrålare av varierande storlek på Bohuskusten). De flesta har fram till nu fiskat med en trål som ger betydande fångst av oönskad småräka, även kallad råräka. För att kunna maximera fångsten av stor räka, s.k. kokräka, som ger bättre betalt har man tidigare kunnat dumpa den mindre råräkan för att istället få så stor fångst som möjligt av den stora räkan och därmed maximera intäkten. Mellan 2001 och 2010 dumpades ca 30 procent av fisken, enligt Internationella havsforskningsrådet. Dumpning (som också kallas utkast eller discard på engelska) innebär som regel att den tillbakakastade fångsten förstörs. Räkan som dumpas överlever inte den omilda behandlingen. Utkast av räka förbjöds 2009.

Debatten kring WWFs rödlistning av svensk räka har bl.a. handlat om att utkasten av liten räka har kunnat fortsätta ostört, trots förbudet. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) hanterar den misstänkta dumpningen genom att hålla inne 20 procent av kvoten, men den verkliga omfattningen av utkasten är egentligen inte känd.

WWFs rödlistning har fört med sig att det nu finns ett stort intresse för att införa bättre selektion i räktrålen. Målet är att få en räktrål som fångar stor räka med högt kilopris och mindre liten räka som har ett lågt kilopris. Bara så kan man få slut på utkasten och leva upp till reglerna om utkastförbud , s.k. high-grading.

I slutet av 2013 startade Trålverkstaden i Smögen, som drivs av Fiskareföreningen Norden, flera projekt som syftar till att dels dokumentera vilka utkast som sker med befintlig, konventionell 37 mm maska i trålpåsen, och dels se vilken selektering man får med en trål som har större maska – 47 mm. Testerna går ut på att få fram den maskstorlek och utformning av trålen att den sorterar bort ”lagom” mycket räka; det måste finnas tillräckligt mycket stor räka kvar för att det skall löna sig för fiskaren.

Tre fiskebåtar av olika storlek deltar i projektet som under året skall leda fram till en räktrål som selekterar bort oönskade fångster och därmed sparar småräka. Måtten på denna trål kan sen kopieras av andra fiskare som vill fiska skonsamt och slippa WWFs rödlistning. Läs mer på Fiskarföreningens projekt: http://np.netpublicator.com/netpublication/n55842240

Ytterligare ett projekt som satts igång av Norden är MSC-certifiering av det svenska räkfisket. Finansiär är bl.a. Göteborgs fiskauktion. MSC står för Marine Stewardship Council. MSC är världens största miljömärkning för fiskeprodukter och endast fisk som kommer från hållbara bestånd kan få märkningen. MSC har betytt mycket för att göra fiskprodukter trovärdiga i kritiska och miljömedvetna konsumenters ögon. På MSCs hemsida beskrivs projektet: http://www.msc.org/press/nyhetsarkiv/nu-ska-svenskt-rakfiske-granskas-1

Det hedrar Nordens fiskarförening, som bl.a. fått stöd från Västra Götalandsregionens Regionutvecklingsnämnd, att man satte igång med dessa projekt innan den stora debatten om räkfisket satte igång. En viktig partner i arbetet är SLU som har sin fiskeriforskning i fd Havsfiskelaboratoriets lokaler i Lysekil.

Publicerat i Bohuslän, fiske, fiskeripolitik, utkast | Märkt , , | Lämna en kommentar

Åtgärder mot överfiske har gett resultat

I sin senaste bedömning av utvecklingen av fiskbestånden i Nordostatlanten, skriver Internationella havsforskningsrådet, ICES, att ”det skett betydande minskningar av fisket det senaste årtiondet”, vilket i sin tur lett till att många av de viktigaste fiskslagen i området är på väg att återhämta sig.

ICES grundar sin slutsats på statistik som visar att fisket minskat kraftigt och kontinuerligt sedan slutet av 1990-talet och att biomassan sedan 2005 ökat år från år.

I diagrammen i bifogad länk syns två tydliga trendbrott; dels minskar fisket under de senaste femton åren och dels växer biomassan kontinuerligt efter bottennivån år 2005; se länken http://www.ices.dk/news-and-events/news-archive/press-releases/Pages/Press-release—Exploitation-of-fish-stocks-has-declined-significantly-during-the-last-decade.aspx

Den slutsats man kan dra är att den strängare fiskeripolitiken – med lägre kvoter, minskade subventioner och tuffare kontroller för att minska svartfiske – har gett resultat. Dessutom pekas de dyrare oljepriserna ut som en orsak till fiskets tillbakagång. Enligt ICES har torsken kommit tillbaka i Östersjön, i isländska vatten och i Barents Hav medan rödspättan kommit tillbaka i Nordsjön. Även sillen i Nordsjön, Österersjön och Norska havet har ökat. Den konstaterade ökningen i biomassan grundar sig på studier av 85 fiskbestånd i Nordostatlanten.

Men det finns fortfarande bestånd som inte hämtat sig. ICES avråder till exempel från allt fiske av torsk i Kattegatt.

Nya fiskeripolitiken förstärker positiva trenden
Den nya fiskeripolitik som röstades fram i Bryssel 10 december kommer att förstärka trenden. Ett av de viktiga principbesluten är att ge de vetenskapliga underlagen större inflytande över politiken. Enligt den nya definitionen i EUs fiskeripolitik ”innebär [ett hållbart fiske] att fångsterna ligger på nivåer som inte äventyrar beståndens reproduktion och samtidigt ger en hög långsiktig avkastning.” Dessutom måste alla bifångster föras iland, redovisas och dras ifrån de kvoter som fiskarna har fått. Det kommer att leda till mer selektiva redskap och mindre bifångst.

De nya fiskerireglerna träder ikraft 1 januari 2014, även om flera av de nya reglerna införs gradvis. Riktningen mot ökad hållbarhet har dock lagts fast.

Publicerat i Östersjön, EU, fiske, fiskeri, fiskeripolitik, Nordsjön | Märkt , | Lämna en kommentar