European Maritime Day 2012 – några personliga reflektioner

European Maritime Day 2012 (EMD) har avslutats. Några siffror: 3 dagar (20-22/5), 45 000 besökare dag ett, 1280 deltagare dag två och tre, 6 seminarier, 27 workshopar. Eriksbergs konferensanläggning präglades helt av maritima diskussioner under tre dagar. Det övergripande temat var “sustainable growth from oceans, seas and coasts; blue growth”.

I raderna nedan drar jag timmarna efter evenemanget några spontana slutsatser om EMD (jag håller jag mig främst till EMD:s professionella del [21-22/5]).

Organisationen:

Ett riktigt bra samarbete mellan Göteborgs stad, Västra Götalandsregionen och regeringen (Näringsdepartementet) på den svenska sidan. Ett samarbete som blev bättre och bättre även med EU-kommissionen. Samarbetet började 2009 och har varit intensivt sedan i höstas. En VGR-medarbetare, Charlotta Lundström, var placerad på EU-kommission. Det underlättade samarbetet.

Även EU-parlamentet kunde involveras genom att tre maritima seminarier anordnades i Parlamentet i februari. Med på konferensen var flera tjänstemän från DG forskning, DG transport och även DG miljö. Viktigt för oss att få arbeta med de maritima frågorna tillsammans med fler direktorat än DG mare (havsfrågor).

Svensk uppslutning:

Vid sidan om samarbetet med Näringsdepartementet – och i viss mån Miljö, Försvar och Landsbygd också – har även svenska myndigheter som Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket varit djupt inblandade, liksom Länsstyrelsen i Västra Götaland. De har varit stödjande i processen och sett det stora värdet av att få konferensen till Göteborg. Kul också att se så många representanter för Vinnova på konferensen.

Mycket bra samarbete med Göteborgs Universitet och Chalmers tekniska högskola. Forskarna var tidigt ute och ville medverka i seminarier och utställningar. Även bransch- och klusterorganisationer var med på banan tidigt och marknadsförde EMD i sina nätverk (t.ex. Sveriges Redareförening, Svenskt Marintekniskt Forum, Sjöfartsforum, SSPA, Stora Marindagen och Sveriges Hamnar).

Företag som Stena Line, Göteborgs Hamn och Maersk, samt många småföretag, har varit aktiva hela tiden och har tagit vara på möjligheten att samverka med internationella organisationer/företag och med EU.

NGO:er som WWF har varit aktiva under hela processen. Även Bohuskommunerna har visat stort intresse för konferensen, liksom kustkommuner och dito regioner från andra delar av Sverige (Blekinge och Skåne).

Europeiska organisationer:

CPMR – lobbyorganisation i Bryssel som samlar kustregioner – har varit väldigt aktiv. Ett nära samarbete mellan CPMR och VGR och kommissionen under hela planeringen.

Media:

Västsvensk media har visat ett stort intresse för evenemanget. Många artiklar med olika infallsvinklar i GP. Mycket svårare att få intresse på riksplanet, trots att de flesta svenskar lever rätt nära kusten. Men maritima området uppfattas som lokal i bästa fall regional angelägenhet, inte en fråga för alla som bor längs EU:s längsta kust.

Slutsatser angående medial uppmärksamhet – vi måste synas mer i Stockholm om vi vill få politisk uppmärksamhet för de maritima frågorna. Vi måste också samarbeta mer med andra regioner som också har maritima näringar och ett intresse för havsmiljö och dynamisk havsutveckling.

Europas Maritima Dag 2012, en succé!

Idag samlades tiotusentals göteborgare och tillresta på kajerna vid norra och södra älvstranden för att träffa alla de maritima organisationer och företag som visade upp sin verksamhet, bjöd in allmänheten och förklarade vad de egentligen håller på med.

Sedan 2007 uppmärksammas Europas maritima dag i hela EU och för första gången har Göteborg valts ut att bli Europas maritima huvudstad under 20-22/5. På måndag och tisdag (21-22/5) kommer experter och verksamma i den maritima sektorn till Göteborg för att diskutera om de stora maritima frågorna i Europa och globalt. Över 1200 personer är anmälda till den konferensen som heter European Maritime Day och har temat hållbar tillväxt – blå tillväxt.

Men idag 20/5 är det Europas maritima dag och människor strömmade till kajerna för att ta del av den maritima sektorns verksamheter. Populärvetenskapliga föredrag, utställningar, guidade turer, maritim mat och vandringar längs kajerna där över 70 fartyg låg förtöjda och bjöd in till rundvandring ombord.

Det var långa köer för att komma ombord på statsisbrytaren Oden och Kustbvakningens stora fartyg Poseidon som låg vid Amerikaskjulet tillsammans med arbetsbåten Scandica. Likaså trängdes människor för att komma ombord på Ternfjord som låg förtöjt vid Stenpiren. Ternfjord är fartyget som har satsat på miljöanpassad sjöfart. Det innebär bränslen med låga utsläpp, kontroll på kemikalier som man använder ombord och låga värden på utsläpp av kolväten, kväve- och svaveloxid. Resultatet är mycket goda poäng i Clean Shipping Index som höll föredrag om hur köpare av sjötransporter kan driva på utveckling av mer ”grön” sjöfart.

Färjeturerna över älven gick kors och tvärs. Tack vare dem kunde människor ta sig mellan Klippan och Gullbergskaj, mellan Lindholmen och Eriksberg. Älvrummet sjöd av liv. Gamla göteborgare som tyckte de kände igen sig från när hamnen låg inne i staden, unga göteborgare som tyckte båtar och klappakvarier känns spännande. Så blir havet en del av den västsvenska identiteten i varje generation.

Gröna jobb genom hållbar tillväxt i den blå ekonomin

Temat för European Maritime Day i Göteborg 21-22 maj är ”blue growth”. Insikten om sjöfartens betydelse för att hålla igång världshandeln är utbredd – men det finns också andra områden där havet och de maritima näringarna kan ge blå tillväxt, hållbar utveckling och till och med gröna jobb.

Europeiska Unionen befinner sig i en djup ekonomisk kris. Arbetslösheten i EU-länderna fördubblades mellan slutet av 2008 och slutet av 2011, från fem till tio procent. Skuldberget hotar att leda till att de värst utsatta länderna tvingas använda sina budgetar för att betala räntor istället för att satsa på framtidsinvesteringar och välfärd. Mot denna bakgrund gäller det att hitta områden där Europa kan skapa sysselsättning och få igång de ekonomiska hjulen igen.

Under de kommande åren är EU:s ekonomiska återhämtning i fokus för alla utvecklingsinitiativ inom EU. Det innebär att även havspolitiken – det hållbara nyttjandet av EU:s kust- och havsområden – skall utformas på ett sådant sätt att innovationer, kompetens och näringslivsutveckling stimuleras.

På European Maritime Day (EMD) i Göteborg 21-22 maj märks detta genom att flertalet av seminarierna lyfter fram havets tillväxtmöjligheter. Man lyfter bl.a. fram betydelsen av ”marina och maritima innovationer” för att Europa skall kunna förbli en ledande marknad för t ex sjöfart, energiutvinning offshore och marin bioteknologi. Ett annat område där Europa går i täten är havsplanering som förutsättning för hållbart nyttjande av havsområden och havsresurser. En fråga som ägnas stor uppmärksamhet under seminariet är möjligheter för hållbar sjöfart – hur kan sjöfarten utnyttja sina miljömässiga fördelar samtidigt som utsläppen minskas? Havsbaserad förnybar energi är ett annat viktigt område för Europas framtida tillväxt; Nordsjön kan bli Europas enskilt viktigaste energikälla.

EU-kommissionen har nyligen publicerat en rapport som behandlar förutsättningarna för ”blå tillväxt” i Europa; ”Blue Growth: Scenarios and drivers for sustainable growth from the oceans, seas and coasts”. Utgångspunkten är att 5,6 miljoner människor arbetar inom EU:s blå ekonomi och att det samlade förädlingsvärdet uppgår till 495 miljarder euro. I rapporten ställs frågan hur denna nivå kan öka i framtiden – var finns framtidens maritima jobb?

I rapporten identifieras elva ekonomiska aktiviteter som särskilt betydelsefulla för maritim tillväxt:

1. Närsjöfart

2. Offshore olja och gas

3. Kustturism och båtliv

4. Skydd för kustområden

5. Havsbaserad vindenergi

6. Kryssningsturism

7. Vattenbruk

8. Maritim övervakning och bevakning

9. Marin bioteknik (läkemedel, functional foods, kosmetika)

10. Våg-, strömnings- och tidvattenenergi

11. Utvinning av mineraler från havsbotten

De fyra förstnämnda aktiviteterna befinner sig i ett moget ekonomiskt stadium. De fyra mellersta aktiviteterna befinner sig i en tillväxtfas, medan de tre sistnämnda kommer att växa betydligt på sikt men utvecklingen har ännu inte kommit igång.

Analysen kommer fram till de elva tillväxtområdena genom en kombination av behovsanalys, genomgång av europeiska patent, samråd med experter inom det maritima området samt analys av näringsliv som redan är verksamma inom området. I sin slutsats pekar man på att flera av områdena kräver samverkan mellan näringsliv, akademi och politik/myndigheter för att tillväxtpotentialen skall kunna förverkligas.

Inom flera av de nya branscherna har den europeiska forskningen världsklass men det saknas ett europeiskt näringsliv som har resurser att ta hand om och vidareutveckla patent och innovationer. Inom dessa områden är EU-samverkan särskilt viktig. Rapporten är en uppmaning till EU och medlemsstaterna att ta på sig en roll som stimulerar utveckling inom områden med särskilt hög potential – t ex havsbaserad förnybar energi, marin bioteknik och vattenbruk – där globala konkurrenter annars riskerar att dominera världsmarknaden.

EU:s studie om den blå ekonomin är relevant för Sverige, inte minst mot bakgrund av att vi har EU:s längsta kust. Parallellt med den europeiska studien pågår en analys av maritima tillväxtmöjligheter i Västsverige. Havsmiljön och den maritima sektorn räknas som ett av Västra Götalands fem styrkeområden och år 2008 tog de maritima intressenterna i Västra Götaland fram en maritim strategi. Förra året påbörjades en uppdatering av den maritima strategin med fokus på potentiella maritima tillväxtområden i Västra Götaland. I blickpunkten står områden som kan växa i framtiden men som inte hittills gjort några spår i statistiken eller varit föremål för utvecklingssatsningar. Bakom studien står Chalmers tekniska högskola, Göteborgs Universitet och Västra Götalandsregionen.

Analysen fördjupas inom fem områden:

• Fiske och vattenbruk

• Marin bioteknologi

• Maritima operationer

• Maritim teknologi

• Havsbaserad energi

• Kustturism

Det finns en stor överensstämmelse mellan resultatet av den västsvenska analysen och EU:s blue growth-studie. Vattenbruk är en aktivitet som identifierats i bägge undersökningarna. Eterfrågan på marina livsmedel växer varje år med flera procent men de vilda bestånden räcker inte till. Behovet av hållbart vattenbruk – som inte leder till övergödning eller överfiske av bestånd som blir föda för den odlade fisken – är överhängande. Analysen kommer fram till att den västsvenska forskningen är ledande inom detta område, och att Bohuskusten dessutom passar för fiskodlingar som drivs med hållbara metoder. Inom området havsbaserad vindkraft konstateras att efterfrågan i Europa på vindenergi kommer att fortsätta öka i takt med att fossila energikällor och vindkraft fasas ut. Den svenska kusten passar för vindenergi och infrastrukturen i form av hamnar och marinteknisk industri finns redan på plats.

Även den svenska studien landar i slutsatsen att samverkan mellan akademi, näringsliv och offentliga aktörer måste öka. Många av tillväxtverksamheterna befinner sig ännu i mikroskala. För att utvecklas behöver de samverka samt även få samhällsstöd som leder till pilotstudier och demonstrationsanläggningar. Det är först när de visat att innovationerna fungerar i praktiken som marknaden får upp ögonen för möjligheterna.

Ett av seminarierna vid EMD behandlar de regionala maritima klustrernas förmåga att bidra till blå tillväxt. Det svenska klustret skall diskuteras tillsammans med de maritima styrkeområdena i Schleswig-Holstein, Bretagne och Danmark. För att den blå tillväxten skall förverkligas krävs inte bara samarbete inom maritima regioner utan även mellan dessa regioner, med EU samt med nationella myndigheter som har ansvar för innovationsfrågor – det som i förlängningen leder till Europas ekonomiska återhämtning.

Viktigaste havsmiljöfrågorna i Västra Götaland

Regeringen har via Havs- och vattenmyndigheten frågat maritima aktörer om vilka områden som bör ingå i en miljömålsstrategi för en sammanhållen vattenpolitik. Västra Götalandsregionen gör just nu ett urval av de frågor som borde prioriteras. Det har blivit en lista över aktiviteter och branscher som både påverkar och påverkas av miljön i havet. En genomtänkt miljömålsstrategi behövs som riktlinje för hållbar utveckling inom dessa områden.*

Miljömålsstrategin är betydelsefull för att klara ett hållbart nyttjande av naturresurser. För Västra Götaland är vattnet – i synnerhet havet och den marina miljön – en av de viktigaste naturresurserna, och definitivt den naturresurs som är mest kännetecknande för Västsverige. Fortsatt utveckling av det maritima näringslivet måste kunna förenas med en god havsmiljö, som det definieras i t ex havsmiljödirektivet och de svenska miljömålen.

För Västra Götalandsregionen är det ett antal maritima aktiviteter som står i fokus. Dessa påverkar den marina miljön, samtidigt som de är beroende av havsresurser i gott skick för att kunna fortsätta utvecklas. Det gäller generellt men är mest påtagligt för fiske, vattenbruk och marin besöksnäring, som är helt beroende av en marin naturresurs i god kondition.

I sin prioritering har Västra Götalandsregionen valt att lyfta fram områden som berör regionens särskilda ansvarsområden, regional utveckling och hälso- och sjukvård. Det innebär att områden som t.ex. utsläpp av näringsämnen (från jordbruk, reningsverk, skogsmarker eller diffusa källor) inte undersökts specifikt:

• Sjöfartens hälso- och miljöpåverkan
• Marina energikällor
• Marint avfall
• Hav och kust som resurs för rekreation och ekonomisk utveckling (t ex turism)
• Hållbart fiske
• Hållbart vattenbruk
• Vänern och Göta älv som nationella resurser
• Påverkan på vatten från läkemedelsrester

Man kan se denna lista som en rangordning av områden som Västra Götalandsregionen anser att regeringen skall prioritera i sin marina miljömålstrategi (här definieras ”marin” ganska brett eftersom sötvattenfrågor, som Vänern och Göta älv, ingår).

 

Sjöfartens hälso- och miljöpåverkan

Sjöfartens negativa påverkan på hälsa och miljö är omfattande och väl dokumenterad. Långvarig brist på åtgärder har medfört att dess betydelse hela tiden ökar jämfört med t ex punktkällor för skadliga utsläpp på land. Nu finns en positiv internationell utveckling som det är viktigt att Sverige bejakar, stödjer och driver på.

a) IMOs och EUs nya regler för utsläpp av svavel- och kväveföreningar till luft.

Dessa bör införas i Östersjön och Nordsjön utan dröjsmål, och Sverige bör aktivt verka för att liknande regler införs i alla europeiska vatten och – så snart som möjligt – globalt genom IMO.

b) Marknadskrav som verktyg för minskad miljöpåverkan från sjöfarten

Det framgångsrika projektet Clean Shipping Project, med medverkan av fyra offentliga aktörer i Västsverige samt ett betydande antal stora svenska exportföretag, har utarbetat en metod för att systematiskt ställa miljökrav på sjötransporter – ett Clean Shipping Index, CSI. Rederierna lägger själva in omfattande faktauppgifter i CSIs databas, indelade i ett antal relevanta kriteriegrupper. Med hjälp av denna databas kan lastköparna ställa miljökrav och välja de fartyg/rederier som kan uppvisa bäst miljöprestanda. Västra Götalandsregionen ser Clean Shipping Index som en viktig resurs i det svenska cleantech-klustret.

Detta arbetssätt står nu inför sin internationella spridning. Redan har t ex även nederländska storföretag börjat använda sig av CSI, och flera av världens klassningsföretag för fartygskontroll är beredda att certifiera fartyg enligt CSI. Världens största rederi, danska Maersk, har valt att registrera samtliga sina 700 fartyg i CSI. WWF har bedömt CSI vara ett av de allra intressantaste initiativen i världen på området sjöfartens miljöpåverkan. Sverige bör aktivt verka – framför allt inom EU och IMO – för att vinna global acceptans för CSI.

Marina energikällor

Marin förnybar energi har förutsättningar att spela en central roll i såväl Sveriges som Europas omställning av energiförsörjningen. Sverige har EU:s längsta kust och stora grundområden som lämpar sig för utplacering av marina vindkraftsparker. Södra Sverige behöver också mer elproduktion för att ersätta kärnkraft och svara upp mot ökande behov av elenergi. På en europeisk marknad med ett gemensamt nät har Sverige förutsättningar att bli en konkurrenskraftig producent som kan hjälpa länder med sämre naturliga förutsättningar – vindmässigt och ytmässigt – att producera förnybar energi. Västra Götaland har infrastrukturella och industriella förutsättningar att bidra till en utbyggnad av havsbaserad vind i Sverige och i Östersjö- och Nordsjöområdet i stort.

Tekniken för havsbaserad vind är dock omogen och kostnaderna för installation i havsmiljö relativt höga jämfört med landbaserad vindenergi. Å andra sidan är expansionsmöjligheterna och skaleffekterna omfattande. Västra Götalandsregionen vill därför peka på att utveckling av havsbaserad vindkraft är beroende av statligt pilotstöd och styrmedel som underlättar utbyggnad i havet.

Vågenergi kommer att spela en väsentlig roll i energiförsörjningen i Europa vid mitten av seklet. Placeringen av vågenergiparker sker främst i kust- och havsområden som är utsatta för oceana förhållanden (Norge, Irland, Portugal). De svenska förutsättningarna är inte fullt så gynnsamma som de är när det gäller nyttjande av havsbaserad vind, pga lägre våghöjder än. Icke desto mindre kan vågenergi komma att ingå i en framtida svensk energimix, och Sverige har också utvecklat flera intressanta koncept som med fördel kan vidareutvecklas och testas i Sverige. Det är angeläget att statliga myndigheter följer utvecklingen på området och stöder svensk teknikutveckling som på sikt kan skapa tillväxt och arbetstillfällen i Sverige.

Angående bioenergi från havet är detta område som har stor potential på längre sikt. Alger kan odlas effektivare än landgrödor per ytenhet, men det återstår mycket arbete innan praktiska och ekonomiskt bärkraftiga lösningar är på plats. Samverkan mellan havsforskning vid Göteborgs Universitet, Chalmers, det västsvenska bioenergiklustret samt institut som SP innebär att Sverige, med statligt fou-stöd, har goda möjligheter att etablera sig som betydande europeisk aktör. Frågan bör hanteras inom både vattenpolitiken och som en vattenbruksfråga.

Västra Götalandsregionen stöttar forskning inom ovanstående områden, i första hand Svenskt vindkraftstekniskt centrum och Ocean Energy Centre på Chalmers, samt enskilda forskningsprojekt rörande bioenergi från alger. Västra Götalandsregionen följer med stort intresse införandet av havsplanering i Sverige och bedömer att regeringen kan skapa ett viktigt instrument som ger utrymme i havsområdena för såväl förnybar marin energi som andra verksamheter och intressen inkl naturvård.

 

Marint avfall

Marint avfall bidrar till en försämring av den västsvenska marina miljön. Det har konstaterats, bl.a. av Havs- och vattenmyndigheten i remissen God Havsmiljö 2020, att västkusten är särskilt utsatt för avfall som landar på öar, stränder och skärgårdar, i jämförelse dels med övriga Sverige och dels med övriga kustområden i Östersjö- och Nordsjöområdet. Staten har därför ett särskilt ansvar att samarbeta med bohuslänska kustkommuner och övriga aktörer för att genomföra sanering av kusten samt att verka internationellt och i berörda branscher för att lösa problemet inom ramen för havsmiljödirektivet och annan lagstiftning.

Västkuststiftelsen som ägs gemensamt av Västra Götalandsregionen, Region Halland och Göteborgsregionen, har tillsammans med kustkommunerna och länsstyrelsen i Västra Götaland under närmare 20 år organiserat strandstädningen på Bohuskusten. Fram till 2007 kunde arbetet i stor utsträckning lösas med arbets­marknads­åtgärder. Men därefter, när AMS försvann, har insatserna mer eller mindre upphört. De senaste tre åren har strandstädning dock kunnat bedrivas i de fyra nordbohuslänska kommunerna genom ett särskilt projekt ”Attraktiv kust”, finansierat av kommunerna, Västra Götalandsregionen och Naturvårdsverket. Projektet har letts genom Strömstads kommun och upphörde 2011.

Kommunerna har mycket svårt att klara strandstädningen själva eftersom det handlar om så stora kostnader och betydande personella insatser. Dessutom anser kommunerna med rätta att skräpet inte härrör från kommuninvånarna och därför inte enbart är en kommunal renhållningsuppgift. Frågan om ansvar och finansiering har bollats mellan kommun och stat i decennier utan att man egentligen hittat någon lösning på problemet. Varken Miljödepartementet eller Naturvårdsverket har tidigare velat ta i frågan.

Kommunernas kostnad för insatsen är betydande. Om man utifrån den årliga dagsverksinsatsen om ca 5000 dagsverken räknar om detta i kostnader (350 kr/timme) så ger det en årlig kostnad för den personella insatsen på 14 miljoner kronor. Därtill kommer kostnader för materiel och utrustning (båtar, deponiavgifter, redskap, övriga transporter med mera) om ca 3 miljoner kronor. Dessa uppgifter avser hela kuststräckan mellan Göteborg och Strömstad.

En stor del av kusten och skärgården (ca 50%) har någon form av naturskydd där det t. o.m. i skötselplanerna står att stränderna ska städas. För naturreservatsskötsel i hela Bohuslän disponerar Västkuststiftelsen via Länsstyrelsen ca 6 miljoner kr, vilket i stora drag motsvarar behovet enbart för strandstädning inom skyddade områden.

Vi vill också betona att problemet med all plast på stränderna är allvarligt på flera sätt. Det är inte enbart en estetisk fråga med nedskräpade stränder. Bland annat vägrar många av de lantbrukare som vi anlitar i naturreservatsskötseln att släppa sina djur på bete innan stränderna är städade. Plast som blir liggande på stränderna finfördelas av solljus och mekanisk nötning av sten och grus till mindre partiklar, som i sin tur återförs till havet i form av mikroplaster som tas upp i organismerna och på så sätt hamnar i näringskedjan.

Mot bakgrund av de omfattande lokala och regionala insatser som görs för att hantera problemet med marint avfall anser Västra Götalandsregionen att statens politiska och finansiella åtagande på området måste förstärkas avsevärt och drivas långsiktigt inom ramen för havsmiljödirektivet och övrigt relevant regelverk, inklusive internationella organ som IMO.

 

Hav och kust som resurs för rekreation och ekonomisk utveckling

Marin besöksnäring, turism som bygger på närhet och tillgång till havet och skärgården, är en av de viktigaste maritima näringarna i Västra Götaland. Bohuskustens attraktivitet har vuxit under lång tid. Den unika skärgården skapar förutsättningar för fortsatt tillväxt. Dock måste denna ske hållbart inom de ramar som sätts av natur och miljö för att inte underminera kustens och skärgårdens attraktivitet för besökare såväl som fast- och fritidsboende.

Västra Götalandsregionen vill uppmana till regionalt förankrade försöksverksamheter kring integrerad kustzonsplanering (ICZM) för att stärka lokalsamhällets och regionens möjligheter att påverka utvecklingen av den kommersiellt starka besöksnäringen och utbyggnaden av fritidsboendet. Västra Götalandsregionen har genomfört flera projekt men dessa behöver en stark institutionell förankring för att ge bestående effekt. Det ställer krav på samarbete mellan olika statliga myndigheter som även bör samarbeta med den lokala och regionala nivån.

ICZM är en långsiktig process som bygger på avvägningar mellan olika intressen. Kunskapsbaserat beslutsfattande är ett centralt inslag vilket förutsätter att uppbyggnaden av kunskap om naturvärden vid hav och kust fortsätter och rentav ökar i förhållande till dagens resurser. En stor del av Sveriges havsforskning finns samlad i Västra Götaland, och det skapar särskilt gynnsamma villkor för ökad kunskap om vad som befinner sig under vattenytan. Regionen understryker också att kustzonsplanering måste ske i samordning med såväl etablera planeringsprocesser på land samt det nya verktyget, havsplanering.

 

Hållbart fiske

I detta avsnitt vill Västra Götalandsregionen särskilt peka på två områden; dels utkast av fisk och dels restaurering av fiskbestånd.

En av de viktigaste åtgärderna i EU-kommissionens förslag till ny fiskeripolitik som just nu behandlas i medlemsstaterna är ett utkastförbud. Förslaget innebär i korthet att det är förbjudet att slänga tillbaka fångster av bl.a. torsk till havet från 2015 och att bestånd som tidigare varit föremål för stora utkast, t ex kolja, vitling och sej, inte längre får kastas tillbaka från år 2016. Västra Götalandsregionen ställer sig bakom detta förslag och har i flera sammanhang uppmanat regeringar och regioner i EU att sluta upp bakom förslaget. Svenska regeringen har hög trovärdighet i denna fråga genom det nordiska initiativet att införa utkastförbud i Skagerrak oberoende av EU:s generella beslut. Västra Götalandsregionen förväntar sig därför att frågan har hög prioritet i kommande förhandlingar om fiskeripolitiken.

Västra Götalandsregionen har drivit frågan om utkastförbud sedan år 2005 och menar att den är nära kopplad till en fiskeriförvaltning som har trovärdighet hos konsument och på marknaden. För Västra Götaland, som är centrum för svenskt fiske och nordisk handel med färsk fisk, är hållbart fiske en förutsättning för branschens utveckling.

Effekterna av utkast och överkapacitet har varit kända hos ansvariga myndigheter i över två decennier. Men effektiva åtgärder har förhindrats genom att beslutande politiker i EU:s medlemsstater med fiskeberoende regioner fördröjt och helt avstått från de beslut som är nödvändiga för att återställa uthålliga fiskebestånd. Det är en olycklig utveckling som kan vända i och med EU-kommissionens relativt heltäckande förslag som är nära kopplat till både svensk och europeisk havsmiljöpolitik.

Västra Götalandsregionen är även engagerad i ett FoU-projekt som syftar till restaurering av fjordbestånd av i första hand torsk. Forskning har visat att flertalet unika populationer av fjordtorsk har försvunnit – från Idefjorden i norr till fjordarna kring Orust, Tjörn och Marstrand i söder. Genom modern genforskning finns möjligheter att restaurera fjordarna med beprövad vattenbruksteknik, med stammar som dels har förutsättningar att anpassa sig och tillväxa och dels inte stör den biologiska mångfalden i fjorden. Projektet är långsiktigt och bygger på svensk-norsk FoU-samverkan.

Västra Götalandsregionen efterlyser ett statligt engagemang, finansiellt och politiskt, kring i första hand fou-verksamhet avseende restaurering av kustnära fiskbestånd och i näst steg även praktiskt genomförande av restaureringsprojekt. Vid eventuell återetablering av fjordbestånd är det angeläget att dessa förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt.

Hållbart vattenbruk

En ökad odling av fisk är nödvändigt för att klara livsmedelsförsörjningen till världens växande befolkning. Fisk från haven är en förnybar, men begränsad livsmedelskälla som redan utnyttjas maximalt och fångst av vild fisk kan därför inte öka i takt med befolkningsökningen. Vattenbruket i världen ökar därför dramatiskt.

Trots att Sverige ligger långt efter har vi unika förutsättningar för miljöanpassad fiskodling. Hållbart fiskfoder är en nyckelfråga. Flera högintressanta forsknings- och utvecklingsprojekt för att hitta nya, hållbara foderkällor pågår på västkusten. Att använda s.k. miljömusslor i fiskfoder är en ny och attraktiv idé, då den minskar havets miljöbelastning. En annan mycket innovativ idé under utveckling är att odla mikrosvampar på restprodukter från pappersmassaindustrin. Svamparna ger ett proteinrikt mjöl som också innehåller omättade fetter och vitaminer.

Samverkan mellan näringsliv och forskning kan göra Sverige ledande inom hållbart vattenbruk. Sverige har en stor potential för odling av marin fisk genom sina långa kuster, där ett ökat vattenbruk innebär nya möjligheter för tillväxt i kustkommunerna. För att nå framgång krävs en förstärkt nationell satsning på detta område.

Vänern och Göta älv som nationella resurser

Göta älvdalen är bitvis tätbefolkad och rymmer flera miljökänsliga industrier. Totalt är 700 000 personer beroende av älven för sitt dricksvatten. I en aktuell utredning från Sveriges Geotekniska Institut visas att risken för jordskred redan är stor på sina håll i Göta älvdalen, men att klimatförändringarna gör risken större. Drygt 11 000 fastigheter är registrerade i utredningsområdet och längs älven finns också väg E45, E6 och Norge-Vänerbanan som byggs ut till dubbelspår. Tjugofem procent av de områden som kartlagts av SGI får en högre risknivå till år 2100, om inte åtgärder vidtas.

Genom sitt engagemang i utvecklingsinsatser deltar Västra Götalandsregionen i flera projekt och processer där Göta älvs och Vänerns integritet är avgörande för hållbar utveckling. Bl.a. har Västra Götalandsregionen tillsammans med andra intressenter nyligen initierat att Vänern skall klassificeras som ett long-term ecological research area, LTER-område.

Västra Götalandsregionen anser att svenska regeringen bör följa upp SGI:s Göta älvutredning med en regional dialog rörande åtgärder som syftar till att drastiskt minska skredrisken och säkra Göta älv och Vänern som färskvattenresurs.

 

Påverkan på vatten från läkemedelsrester

På hälsovårdsområdet driver Västra Götalandsregionen projektet ”Västra Götalandsregionens läkemedelsuppdrag”. Syftet med detta är att minska den onödiga läkemedelsanvändningen och även förhindra att läkemedelsrester påverkar miljön. Ett särskilt intresse finns vid Sahlgrenska Akademin (SA) för negativ påverkan av den akvatiska miljön genom spridning av läkemedelsrester. Forskargruppen vid SA samverkar i nationella nätverk och verksamheten är bl.a. kopplad till Mistra Pharma.

Västra Götalandsregionen anser att risken för förorening av den akvatiska miljön bör bli föremål för fortsatt statlig forskning samt insatser i hanteringen av läkemedel som minskar förorening av vattenmiljön. Frågan bör också drivas internationellt eftersom bl.a. svensk forskning visat att effekterna är globala och utsläppen allra störst i anslutning till läkemedelsproduktion som sker utan effektiv vattenrening.

Avslutande kommentar

Ovanstående områden är angelägna för hållbar utveckling och god livsmiljö i Västra Götaland. Västra Götalandsregionen tar i och med skrivelsen om nationell marin miljöstrategi tillfället i akt att uppmärksamma regeringen på behov av olika typer av insatser för att nå miljömålen i Västerhavet och längs Bohuskusten.

** Denna text har skrivits gemensamt av Anders Carlberg, Regionutvecklingssekretariatet, och Per Hörberg, Miljösekretariatet, Västra Götalandsregionen.

Hållbart nyttjande av havet genom planering

Häromveckan sade svenska försvaret nej till etablering av en vindpark i Hanöbukten. Det handlar om 700 vindturbiner som motsvarar elproduktionen i Barsebäck. Men militären har ett skjutområde där turbinerna skall byggas så deras besked blev nej (se DN 2012-03-12).

Ligger det något i försvarets invändning? Har de gjort en noggrann prövning av ansökan och till slut kommit fram till att försvarets intressen och vindparken omöjligen kan samsas i området? Som lekman tycker man att det borde vara möjligt att öva någon annanstans utan att det blir stora negativa konsekvenser, men det får vi aldrig veta.

Försvaret behöver inte redovisa hur man kommit fram till sin slutsats utan det räcker med att man sent om sider lämnar ett besked.

Ekosystemansatsen

Nu kan det bli ändring på det. Havsplaner blir snart verklighet och då skall havsområdena delas upp med hänsyn till vilken typ av nyttjande som skall tillåtas i de olika områdena. Det blir en planeringsprocess där experter gör ett förslag till användning av havsområdet i fråga och sedan följer en dialog där kommuner och sektorsintressen får yttra sig. När man till slut kommit fram till ett förslag som stötts och blötts av alla berörda så kommer regeringen att fatta beslut om en havsplan för området.

Det kommer att finnas en överordnad princip för detta planeringsarbete. Det är den s.k. ekosystemansatsen. Det finns ingen enkel definition. Jag har översatt den definition som används i havsplaneringens standardverk; Marine Spatial Planning. A step-by-step approach to Ecosystem-based management”. Boken är skriven av Charles Ehler och Fanny Douvere. Den gavs ut år 2009 av av Intergovernmental Oceanographic Commission som lyder under UNESCO.

Så här lyder definitionen av ekosystemansatsen:

Ett integrerat sätt att hantera förvaltning som tar hänsyn till hela ekosystemet, inklusive människor. Målet med ekosystemansatsen är att upprätthålla ett ekosystem som befinner sig i ett hälsosamt, produktivt och motståndskraftigt tillstånd så att det kan tillhandahålla de varor och tjänster som människor behöver. Ekosystemansatsen skiljer sig från befintliga angreppssätt som vanligtvis fokuserar på en enda art, sektor, aktivitet eller intresse; det tar hänsyn till de samlade effekterna från olika sektorer.

Förhoppningen är att havsplaneringen inte bara skall bli lättare att följa och förstå än de domstolsbaserade beslut eller kategoriska nej som präglar nyttjandet av havsområden idag för nya ändamål. Man hoppas också att den skall leda till kompromisser som gör att verksamheter kan existera sida vid sida och till och med inom samma område.

Det tror i alla fall Axel Wenblad, f.d. generaldirektör för Fiskeriverket, som tog fram förslaget till svensk havsplaneringslag. Det tror också tjänstemännen på Havs- och vattenmyndigheten som fått i uppdrag att hålla i planeringen av havet (Havs- och vattenmyndigheten är en ny myndighet som tagit över uppgifter från Fiskeriverket – som är nedlagt – och Naturvårdsverket, dessutom har man fått ett helt nytt uppdrag; havsplanering).

Ny lag om havsplanering

Uppdraget att planera havet är så färskt att lagen inte är antagen ännu. Men den kommer under året. Sedan tar de ungefär två år, tror man, att få fram tre havsplaner för Sverige; västkusten, södra Östersjön och övriga Östersjön.

Även om havsplanering är en ny företeelse i Sverige och i Europa har den vuxit fram under de senaste 20 åren. De första exemplen på hur havet delats olika områden för olika ändamål och med hänsyn till miljö och känslighet för miljöpåverkan kommer från Stora Barriärrevet i Australien. Även Kanada och USA har varit relativt tidigt ute. I Europa var Norge det första landet som tog fram ”helhetliga förvaltningsplaner” för sina havsområden i norr – Barentsområdet. Även de tyska delstaterna började sitt arbete med zonering och planering för ca tio år sedan.

Samtidigt som länderna i främst Nordsjön och Östersjön blivit varse ett växande behov av att dela upp havet mellan olika typer av intressen och användningar, har EU kommissionen inlett ett arbete med vad man kallar ”maritime spatial planning”. MSP, som det förkortas, var en av de viktigaste delarna av den integrerade havspolitiken och den s.k. blåboken som kom 2007. EU-kommissionen redovisade principer för havsplanering och lanserade begreppet på seminarier i medlemsländerna.

Häromdagen (2012-03-26) bjöd kommissionen in till en konferens om havsplanering: ”The case for maritime spatial planning; efficient resource management for sustainable growth”. Det var första gången på två år som man samlade intressenterna till ett öppet möte om havsplanering. Och det som var verkligt slående var hur mycket som har hänt under den tiden.

En näring som återkom gång på gång var havsbaserad vindkraft. Sedan 2009-10 då kommissionen tog fram sina principer för MSP har intresset för havsbaserad vind ökat dramatiskt. År 2011 hade 3,8 Gwh installerats och år 2030 räknar man med att den siffran ökat till 40 Gwh, år 2030 beräknas den vara uppe i 150 Gwh. Havsbaserad vind är en av de viktigaste förnybara energikällorna för Tyskland, Nederländerna, Belgien, Storbritannien och Danmark. I Östersjön har utbyggnaden knappt börjat men där finns några av de bästa lägena för vindparker.

Havsplanering för säkrare sjöfart

Men det är inte bara vindenergi som motiverar havsplanering. Sjöfart är ett område där det sker mycket utvecklingsarbete för att öka säkerheten. Syftet är bl.a. att förbättra kontrollen och övervakningen. Costa Concordia-haveriet i januari visade att sjöfarten bör följa i flygets fotspår och införa det s.k. Sea Traffic Management konceptet. Det innebär att fartygen tilldelas dynamiska rutter; rutten för varje enskilt fartyg baseras på aktuella förhållanden just den dagen som resan gäller. Målet för sjöfarten måste vara att deras intressen arbetas in i havsplaneringen. Som någon uttryckte det vid konferensen. ”Havsplanering gör att man kan undvika både fysiska och politiska kollisioner”.

Ett nordiskt projekt – Mona Lisa – som leds av Sjöfartsverket, och där även SSPA och Chalmers medverkar, kommer att leverera ett system där ett fartyg som kommer in i ett område med destination t.ex. Göteborg får en rutt tilldelad med hänsyn till flera faktorer som t.ex. väder, fartygets egenskaper och trafik i området. Om fartyget skulle avvika från sin rutt så får trafikledningen en signal som gör att man genast kan korrigera kursen. På så sätt kan olyckor liknande Costa Concordia utanför Toscanas kust undvikas. Mona Lisa-projektet var representerat på konferensen 26 mars för att titta närmare på möjligheterna att koppla ihop de dynamiska rutterna med havsplanering.

Sjöfarten växer kraftigt, med upp till 8 procent per år generellt. För kryssningssektorn har tillväxten varit tre hundra procent mellan 1999-2009, enligt kommissionär Damanaki som inledde konferensen. Därför ökar också behovet av planering och övervakning av fartyg för att både undvika olyckor och fördela rutterna mer effektivt.

Från kust till hav

För kustregionerna har integrerad kustplanering länge varit en viktig fråga. Längs kusten är ju trängseln och konkurrensen mellan olika intressen ännu mer påtaglig. Båtliv och kustturism, fiske, vägar och infrastruktur, placering av fabriker och anläggningar, naturskyddade områden, vattenbruk m.m. konkurrerar om yta kustområdet.

Men egentligen rör det sig om samma problemställning som ute i havsområdet, i terroritorialhavet och den ekonomiska zonen; att reglera nyttjandet av gemensamma resurser som alltför länge kunnat utnyttjas gratis och helt fritt för den som hunnit först och haft störst resurser. I USA finns det ett samlat begrepp för både kust och havsplanering; coastal and marine spatial planning.

Konferenens ordförande Elliot Norse, Marine Conservation Biology Institute, uttryckte det så här: Till en början användes kust och havsresurser utan begränsningar eller planering, därefter började man planera sektorsvis och nu är det dags för en integrerad planering.

Det verkligt positiva med Kommissionens konferens var att intresset verkligen vaknat bland alla branscher. Det bådar gott. För en av poängerna är att de som nyttjar havet också måste föra en dialog med varandra. De måste komma överens och vara beredda på att maka på sig och dela havsutrymmet.

Fiske, sjöfart, hamnar, miljö- och naturvård, vindenergi, olja och gas. Alla var närvarande – utom försvaret. Undrar om det var en händelse eller en tanke? Någon måste berätta för dem att de skall vara med. För Sveriges del hoppas jag det står i den nya lagen om havsplanering.

Om vi ser helheten ser vi också möjligheterna – om vindkraft till havs och på land

I fredags (24/2) samlade Västra Götalandsregionens vindkraftsnätverk politiker och intressenter till en diskussion om vindkraftsföretagen och de gröna jobben. Liksom många andra nya sektorer som ännu inte etablerat sig som branscher är det svårt att urskilja vindjobben i statistiken. Men när man börjar gräva lite – som Power Väst gjort i en ny rapport – så får man fram intressanta uppgifter om en bransch i tillväxt.

För tio år sedan utgjorde kullager till vindkraft en nästan osynlig del av SKF:s försäljning. Idag står efterfrågan från vindkraftstillverkarna för 5-6 procent. Det motsvarar ca 2 000 sysselsatta globalt och mellan 300-500 vid fabriken i Göteborg, enligt uppgift från SKF. I Power Västs rapport över sysselsättningen i vindsektorn har man kommit fram till att mellan 1300 och 2500 arbetar med vindenergi i Västra Götaland.*

Det breda spannet speglar svårigheten att identifiera vindkraftsjobben. För många leverantörer är vindkraftsföretagen relativt nya kunder och har därför inte urskiljts som en specifik grupp. Men Power Väst fortsätter analysera vindkraftsbranschen och de nya affärsmöjligheter som ökar antalet leverantörer till vindkraftsbranschen.

Mot bakgrund av att det skapas gröna jobb i vindkraftsutbyggnadens kölvatten är bristen på engagemang och intresse för att bygga ut vindkraften ytterligare en smula märklig. Ett typiskt exempel är artikeln om planerna på en havsbaserad vindpark i öster om fyren Svenska Björn (DN 2012-02-25, ”Vindkraftverk kan ta över skärgården”).

Bakgrunden är att företaget Solid Vind vill bygga 66 vindkraftverk i området som ligger i Stockholms län, ungefär på gränsen för svensk ekonomisk zon. Parken skulle minst generera 1035 GWh/år och ha en sammanlagd installerad effekt på 660 megawatt. (Det kan jämföras med att Stockholms län idag har fyra vindkraftverk med sammanlagd effekt på 1,2 mw). Den planerade vindkraftparken vid Stora Björn motsvarar mellan 52 700 villors årliga elenergiförbrukning vid en genomsnittlig förbrukning på 20 000 kWh/år. Ännu har man inte sökt tillstånd utan har inlett ett tidigt samråd under våren.

Hur reagerar då politikerna på att Stockholm har möjlighet att försörja en stor del av sina invånare med hushållsel från den oändliga och rena naturresursen vinden? Hur ser man på möjligheten att kunna ersätta minst en reaktor i Forsmark med en havspark i i havet utanför Stockholm?

Karaktäristiskt för politikernas och myndigheternas bedömningar är att de underskattar vindkraftens betydelse och potential genom att jämställa en strategisk investering som är en del av en nationell energiomställning med lokala värden. Här är några röster ur artikeln:

• ”När folk inte får bygga bryggor och sjöbodar på sin egen mark, då kan man undra hur länsstyrelsen skulle kunna ge tillstånd till något sådant här”, frågar sig kommunalrådet Kjell Jansson i Norrtälje.
• ”Det här är en ofantligt stor exploatering av havet av havet som förändrar både horisonten och närområdet”, säger Staffan Holmberg i Skärgårdsstiftelsens styrelse. Holmberg är också orolig för hur parken skall påverka gråsälarnas kutar som brukar hålla till på isarna kring Stora Björn. Det finns över 20 000 gråsälar i Östersjön och beståndet växer med 8 procent varje år.
• Även Länsstyrelsen signalerar skepsis till projektet redan innan det kommit in. En handläggare anser att det är ”uppenbart att [vindkraftsparken] skulle innebära en betydande miljöpåverkan”.

I resonemanget ovan är den ständiga utgångspunkten att alternativet till vindkraftsparken är att fortsätta som förut. Att den förändring som vindparken representerar egentligen inte är viktigare än att bygga privata sjöbodar eller att upprätthålla ett enskilt fredningsområde för säl. Och är det något som måste förändras som kräver stora ingrepp i energisystemet så skall det äga rum någon annanstans än ute i havet ca 10 mil från Stockholm och 6,4 mil från Stockholm, där rotorbladen inte ens är synliga från öarna i ytterskärgården 

Bland de intervjuade beslutsfattarna och experterna är det egentligen bara en person som ger uttryck för att vindkraftparken skulle kunna vara del av en större och nödvändig samhällsförändring – en förändring som innebär både investeringar och ingrepp. Men en förändring som i sig är mindre än den som man ofrånkomligen står inför under kommande generation om man inte gör någonting alls.

Gustav Andersson, ordförande i Skärgårdsstiftelsen, höjer blicken. ”Vi måste bygga vindkraft någonstans och det här är en mer skonsam plats än t ex Möja eller Ornö. Vi kan inte ha inställningen ”inte på vår bakgård”, även om det påverkar våra närmiljöer”, säger Gustav Andersson.

Jag tycker det handlar om ett val mellan två förhållningssätt; å ena sidan att sticka huvudet i sanden och bygga upp en ståndpunkt på enskilda argument som innebär att man inte ser helheten. Å andra sidan kan man inse att man som medborgare, som öbo eller bybo, är delaktig i en samhällsändring som måste komma för att hantera klimat- och miljöförändringar.

Ofta är invändningen mot det sistnämnda att det är en teoretisk princip som saknar praktisk betydelse för en enskild individ vars val oftast inte gör någon skillnad i det stora hela. Det kan nog vara sant när den enskildes val inskränker sig till pappersinsamlingar och returburkar. Men i det här fallet handlar det om ett riktigt stort beslut där enskilda röster i opinionsbildningen kan göra stor skillnad.

En artikel i Sveriges största morgontidning med rubriken ”Vindkraftverk tar över skärgården” kan påverka tusentals av de stockholmare som kan avgöra frågan i ett kommande val. Det faktum att man jämställer tillstånd för en vindpark med bygglov döljer vad frågan egentligen gäller. Men om man som enskild skärgårdsbo, en person många lyssnar på i dessa sammanhang, ser till helheten – effekterna på klimatet och miljön i förhållande till utsikten och sälarna för att spetsa till det – så kan en enskild, ansvarstagande röst göra skillnad i opinionsbildningen kring detta stora och potentiellt betydelsefulla projekt.

Sverige har kanske bäst förutsättningar för havsbaserad vindkraft i hela Europa. Jag kan inte uttala mig om ett projekt som Stora Björn – avståndet till land och vattendjup är avgörande för kostnaden. Men det finns många potentiella havsprojekt längs både öst- och västkusten men försvinnande lite som faktiskt byggts. Havsvinden är en resurs för Sveriges elförsörjning och en resurs som kan hjälpa Europa att ställa om från fossilberoende. Om vi ser helheten ser vi också möjligheterna.

* Kartläggning av sysselsättningseffekter från vindkraft, Västra Götalandsregionen 2012-02-20

Maritima utmaningar i Europaparlamentet

Europaparlamentet (EP) i Bryssel är en fantastisk plats. Jag har inte varit i alla europeiska parlamentet (bara i Riksdagen, brittiska underhuset, Folketinget och parlamentet i Malta) men vågar ändå påstå att EP är unikt. Det händer så otroligt mycket i huset, överallt pågår det seminarier och informella diskussioner. I olika matställen sitter folk och diskuterar, högljutt eller viskande, och i seminarierummen anordnas varje dag minst ett tiotal öppna seminarier i olika ämnen – och säkert ännu fler som man inte är välkommen på.

Och ingenstans syns säkerhetsvakter eller avspärrningar. Öppenheten är slående. Farbröder med Lidl-kassar och VIP-besökare. Har man väl blivit inbjuden, föranmält sig och passerat den rigorösa säkerhetskontrollen kan man vandra runt fritt i stora delar av den gigantiska byggnaden. Väl därinne ramlar man på europeiska beslutsfattare i korridorerna och hissarna. Marita Ulfskog, Alf Svensson och Anna Maria Corazza Bildt är bara några av dem jag råkade stöta på när Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad anordnade seminarier om sjöfart, havsmiljö och fiske i EP 7-8 februari.

Göteborgs representant i Bryssel Sebastian Marx sa så här om EP: ”Det här är Europas enda riktiga parlament. Det är så öppet och här pågår hela tiden diskussion och debatt”. Man får den där känslan när man besöker EP. Till och med under den bistra europeiska vintern med en euro i gungning och EU-länder nära konkurs. Här finns den riktiga Europakänslan, här lever demokratin, här pågår de viktiga diskussionerna.

Värdar under utställningen i Europaparlamentet

Att ta plats i EU-parlamentet

Bakgrunden till idén om att lyfta aktuella och angelägna maritima frågor i Europaparlamentet är att European Maritime Day arrangeras i Göteborg 21-22 maj. Det faller sig därför naturligt att Göteborg och VGR skall framföra gemensamma budskap om maritima frågor i en av de viktigaste EU-institutionerna. Framträdandet i EP är också ett sätt att visa upp vad som pågår på havsområdet i Västra Götaland och Göteborg, att presentera västsvenska aktörer som kan spela en roll på den europeiska arenan. Sist men inte minst är det också ett sätt att profilera Västra Götaland som sådant – vi tog också tillfället i akt att informera om andra styrkeområden i den utställning som ställdes ut i Parlamentet.

Seminarie 1: Smart cities and intelligent ports

Värd för det första seminariet på tisdag förmiddag var Kent Johansson, parlamentariker och f.d. ordförande i regionutvecklingsnämnden i Västra Götaland. Den fråga som stod i centrum var hur hamnar och städer kan samexistera, kan jämka samman sina krav på utrymme och dra nytta av varandra. Det är en utmaning där Göteborgs Hamn har utmärkt sig genom hållbara lösningar. Mer än hälften av allt gods som skall till eller från hamnen kommer dit på järnväg. Järnvägsförbindelserna till hela Sverige och även Norge har byggts ut kraftigt sedan år 2000.

Göteborgs Hamn, som representerades av sin miljöchef Åsa Wilske, jobbar även aktivt med att undvika utsläpp i stadsmiljön. Hamnen har investerat stort i anslutning till elnätet av fartyg som ligger vid kaj. Man har särskilt satsat på fartyg som anlöper hamnen ofta som t ex Stenafärjorna.

En aktuell fråga som kom upp mot bakgrund av Costa Concordia-haveriet utanför italienska kusten var hur en stad hanterar stora olyckor. Costa Concordia hade över 4 200 passagerare ombord. Under andra förhållanden hade en gigantisk räddningsinsats varit nödvändig.

Både passagerar- och lastfartyg blir större och större. Den fråga man ställde sig under seminariet är om säkerhetsarbetet hänger med i utvecklingen av mer och mer komplexa fartyg. Kanske är detta en fråga som kommer upp även i Göteborg på EMD i maj?

Seminarie 2: Clean sustainable shipping

Värd för det andra seminariet på eftermiddagen 7 februari var Europaparlamentariker Olle Ludvigsson från Göteborg. Han var också den som ställt den centrala utställningsytan till Göteborgs och Västra Götalandsregionens förfogande under tre dagar.

Seminariet inleddes med en översikt över de utsläpp som orsakas av sjöfarten, utsläpp som undergräver sjöfartens ställning som resurseffektivt transportmedel som kan bära mycket gods för låg styckkostnad. Karin Andersson, Chalmersforskare som ansvarar för miljöforskningsgruppen på kompetenscentret Lighthouse, visade på att sjöfarten riskerar att stå för en allt större andel av utsläppen av t ex svavel- och kväveoxid genom att utsläppen från t ex lastbilar under lång tid minskat mycket snabbare. Svavelhalten i kommande regler för marint bränsle är hundra gånger högre än den tillåtna svavelhalten i lastbilsbränsle. Förändringarna inom sjöfarten går långsamt pga. att de kräver majoritetsbeslut i en världsomspännande organisation, Internationella sjöfartsorganisationen IMO.

Fokus under seminariet låg därefter på en diskussion om hur frivilliga styrmedel kan användas för att påskynda utvecklingen mot hållbar sjöfart. Det italienska systemet ECO BONUS presenterades liksom det västsvenska systemet som nu introduceras globalt, Clean Shipping Index. ECO BONUS har prövats med framgång i Italien och syftar till att flytta gods från land till hav. Clean Shipping Index är en enkel och effektiv metod för transportköpare att välja sjöfart med låga utsläpp och liten miljöpåverkan. Med vid mötet var representanter för EU-programmet Motorways of the Sea (MoS). MoS är en viktig finansiär av pilotprojekt som främjar hållbar sjöfart.

Seminarie 3: Ban discards in European fisheries – the Nordic example

Värd för det tredje seminariet, som ägde rum onsdag förmiddag 8 februari, var Isabella Lövin. Isabella Lövin är en profilerad fiskepolitiker – bla. författare till boken Tyst hav – och en av parlamentets fem rapportörer om EU:s fiskeripolitik. Bakgrunden till frågeställningen är det förbud mot utkast av fisk som EU-kommissionen föreslagit i den fiskepolitik som skall träda ikraft nästa år. Det är första gången ett sådant förslag har lagts, trots att utkast av fisk sedan årtionden är ett välkänt problem i fisket som undergräver både hållbarhet och trovärdighet i EU:s fiskeförvaltning. Fiskekommissionär Maria Damanaki bedömer att omkring 700 000 ton fisk årligen slängs tillbaka i Nordsjön – det är nästan lika mycket fisk som tas i land.

Miljöorganisationer och länder som Sverige, som står för en fiskepolitik där man tar mer hänsyn till beståndens status än fiskeföretagens kortsiktiga lönsamhet, välkomnar att kommissionen äntligen föreslår förbud mot att kasta tillbaka fisk i havet. Men det är tveksamt om förslaget klarar en omröstning bland medlemsländerna och i EP. Många stora fiskenationer, t ex Frankrike och Spanien, anser att förbudet inte är realistiskt och att det bör införas stegvis.

Vid detta seminarium hade vi bjudit in en norsk expert på utkastförbud, Snorri Palamsson från Havforskningsinstitutet i Bergen. Norge har nämligen haft ett sådant förbud sedan 1980-talet och har positiva erfarenheter. Deras bedömning är fiskenäringen blivit bättre på att fånga ”rätt” fiskar; de fiskar de vill ha och de fiskar som kvoterna ger dem rätt att landa och sälja. Skulle man ändå fånga otillåten fisk är det alltså förbjudet att slänga tillbaka den i havet. Man är tvungen att ta den i land och man får mindre betalt än om det rört sig om fisk som man har rätt att fånga. Norrmännen ser utkastförbudet som en nödvändig del av en hållbar fiskeförvaltning.

Men debatten visade att det är svårare att övertyga andra aktörer inom fisket om att utkastförbudet är rätt väg att gå – även om alla vill ge sken av att de är upprörda över det gigantiska slöseri som utkasten innebär. FAO bedömer att 8 procent av all fisk som fångas globalt kastas tillbaka. På plats vid seminariet var bl.a. ordföranden i Europêche, den europeiska fiskarorganisationen, Javier Garat, samt Europaparlamentariker som Struan Stevenson. Bägge anser att yrkesfiskarna måste ha ersättning för att genomföra ett dumpningsförbud, och att förbudet dessutom bör senareläggas.

I Västsverige dominerar en annan uppfattning. Ända sedan Västnytt visade försvagade tiokilos torskar som kastades tillbaka i havet för att kvoten var fylld. Min känsla är att de västsvenska konsumenterna kräver utkastförbud för allt annat verkar absurt.

En hållbar fiskeriförvaltning är en central del i Västra Götalands maritima strategi. Västra Götalandsregionen har flera gånger lyft frågan om utkast av fisk och genom två seminarier år 2005 bidragit till att den hamnat på den svenska fiskeripolitiska agendan. Därför var seminariet ett bra tillfälle att vittna om hur den hållbara fiskeripolitiken måste vila på att fiskerinäringen betraktas som trovärdig hos konsumenterna. Även det svenska yrkesfisket inspirerades tidigt att ta krafttag när det gäller utprovande och införande av selektiva och skonsamma redskap. Därför står såväl en regional folkopinion som det kustnära västkustfisket bakom ett utkastförbud.

Erfarenheter från seminarierna i Parlamentet

Jag åkte ner till Bryssel med en oro för att de västsvenska seminarierna skulle försvinna i bruset i Parlamentet där det dagligen arrangeras flera intressanta och angelägna seminarier. Hade vi nått ut med vårt budskap? Visste målgruppen, i Parlamentet och utanför, om att vi skulle komma till Bryssel tillsammans med företrädare för västsvenskt maritimt näringsliv, politik och forskning?

Det visade sig att mina förväntningar kom på skam. I genomsnitt besöktes våra seminarier av uppemot femtio personer. Nyckelpersoner bland politiker, branschorganisationer och NGO:s som är verksamma bland EU-institutionerna var på plats. Debatten blev öppen och berörde de centrala frågeställningarna. Vi reste tillbaka till Västra Götaland med nya kontakter och ny kunskap. Tack alla på Västra Götalandsregionen och i Göteborgs stad som gjorde arrangemanget möjligt.